Livet är inte en rättvis lek

Snart jullov. Snart min födelsedag. Snart julafton. Sen ett nytt år, nya tag. Jag har så mycket att se fram emot i mitt liv, jag har så mycket att planera. Jag mår dock inte bra just nu, men vafan har jag för rätt att må dåligt när det finns folk i världen som vet att de snart kommer att dö. Mitt hjärta sjunker till botten. Varför ska jag få leva, men inte han? Vad har han gjort för fel för att förtjäna detta? Inget.
Det är en sak att dö utan att man vet att man ska det, som att bli påskörd, och att veta att man bara har ett par månader kvar att leva. Det är så fruktansvärt hemskt.
Har ni tänkt på att, när man läser i tidningen eller på internet att någon har dött, hur resten av världen fortsätter att röra på sig. Det känns orättvist på nått sätt, en person som inte får uppleva det världen har att ge, och världen fortsätter, som om personen aldrig har existerat, man glömmer bort personen. Det måste den ju i för sig, men det är lite sorgligt.

Now I may not know you, but one thing is for sure. I will think about you, and every other child who was consumed by Cancer for the rest of my life. I will never forget you. Throughout life, I'll cherish everything, the small things as well as the bigger things. I'll tell my kids about you, I'll tell everyone I meet about you, so that everyone will know about this, and so everyone can work together to put an end to Cancer, so that no more children will have to suffer. No one has ever touched my heart as much as you. You're so beautiful, and your soul is made of pure gold.
I hope you get to spend as much time as you possibly can with your friends and family. I wish you nothing but love and luck. You're so precious.

Zach Sobiech - Clouds

 

Tomrum

Är jag verkligen här, finns jag verkigen just nu. Tänk så är jag bara en illusion, tänk så är jag bara en liten stjärnas dröm. Det känns som om jag glider runt i rymden, vilse, ingen luft, knäpptyst

RSS 2.0